06 november 2009

Down by the riverside

Ibland kan jag känna att jag har en något stor sympati för främmande människor.. Igår gjorde jag något jag normalt sett inte gör. Jag var på väg upp till biblioteket (för att hämta en bok som fö. hittills verkar rätt igenom kass..) och ser en människa sitta på en sten utanför. Denne ser mer eller mindre förstörd ut och sitter med ansiktet begravt i händerna. Eftersom att jag inte kan se ansiktet kan jag inte heller avgöra om det är en kille eller tjej eller rentutav en gubbe.
Eftersom att jag känner mig smått stressad går jag förbi. Men under den korta stunden jag är inne på biblioteket kan jag inte släppa människan som sitter där ute. Jag lånar det jag ska ha och går ut igen. Samma person sitter kvar på sin sten och av någon oförklarlig anledning sätter jag mig på huk bredvid denne och frågar försiktigt om han/hon är okej. När personen lyfter huvudet så ryggar jag nästan tillbaka när jag känner stanken av alkohol. Jag upprepar frågan och han svarar att han är okej men har huvudvärk, men tackar för att jag stannade och frågade.
Hans leende följde mig resten av kvällen.

Samma tanke som alltid slår mig när jag träffar en alkoholist/uteliggare slår mig ännu en gång; "Hur fan hamnade han/hon här?.." Politiker snackar och lovar en massa om att allt ska bli så mycket bättre för de här människorna - men hur mycket av allt det här kommer egentligen till handling?
Visste du...
... att mellan 1999 och 2006 ökade hemlösheten med 15%?
... att trots att det satsas 10 miljoner kronor per år finns det idag över 10 000 hemlösa i Sverige?
... att om man går tillräckligt långt in i övergivna tunnelbanetunnlar med en tändsticka så kommer den att slockna efter ett antal 100 meter pga syrebristen?
... att om man går ytterligare ett par hundra meter in i tunneln så lever det människor där som inte har någonstans att ta vägen?

Keadi

1 kommentar:

  1. sv: åh tack johanna!:)
    Är så roligt att höra :*

    SvaraRadera