24 april 2011

Only a child, restless and wild...





Gråter en skvätt över att jag missar årets valborg, för vare sig jag tar mig härifrån innan dess eller inte så kommer jag garanterat inte vara i skick att springa runt i stan.
Sen torkar jag tårarna och ler åt att jag åtminstone har fina skolambassadörskollegor i skolan som hälsar på och kommer med fina presenter och kramar ankan från mamma. Men nästa år! Då kommer jag igen till valborg och då blir det dubbelt ös för att kompensera årets förlust. PUSS!

Keadi

23 april 2011

Pjåsk





Att fira påsk på sjukhuset var faktiskt inte helt fy skam. Tillbaka på avdelningen efter några timmars permission hemma påstod Rakel (min älskade sjuksköterska) att påskharen hade vart förbi :)

Keadi

22 april 2011

Älsklingen min 20 år




Den stora kärleken i mitt liv fyller 20 år idag och till min stora besvikelse ligger jag kvar på sjukhuset. Men i eftermiddags kom hela familjen Edström och Tobb upp till sjukhuset med tårta för att jag skulle få vara med och fira. Riktigt rörd blev jag. Garanterat en höjdpunkt under sjukhusvistelsen :)

Keadi

21 april 2011

No matter what may come my way, my life is in your hands





Efter snart tre veckor på Akademiska sjukhuset känner jag mig uppriktigt sagt less.
Nu vill jag hem...

You don't have to worry and don't you be afraid.
Joy comes in the morning, troubles they don't last always.
I know that I can make it, I know that I can stand
No matter what may come my way, my life is in your hands

Keadi

04 april 2011

Älskade Danmark






När min familj flyttade ut hit för 4,5 år sen, var den här platsen världens ände. Det var lika med katastrof att bo här. Bussarna (LANTBUSSARNA) gick en gång var tredje timme på helgerna (förutsatt att man inte ville ta en 25 min promenad till den andra bussen), ännu en katastrof för mig som sen tidigare var van med bussar som gick minst en gång i halvtimmen nästan dygnet runt. Och vem vill åka ut och hälsa på någon som man knappt vet ifall man kan ta sig hem ifrån?! Mitt sociala liv var enligt min åsikt garanterat över.
De få som bodde här kände varandra och skvallrade om både det ena och det tredje, något som förvisso fortfarande inte har förändrats haha.
Idag, ett antal år senare, är det här en av de finaste platserna på jorden. Tack för att du tvingade ut mig på landet mamma.

Keadi