Du är fyra år och sitter och pysslar på dagis. Helt inne i din egen lilla värld där bara du och din pärlplatta existerar. Det SKA bli en häst om dom nedrans pärlorna bara kan sluta välta! Dina knubbiga småbarnsfingrar pillar ivrigt. Ännu en gång välter du ner hälften av pärlorna. Attans! Men efter ett par timmar börjar pärlorna anta en.. kanske något spindelliknande form - i annat fall någonting helt annat än en häst (självklart tycker du själv att vem som helst kan väl se att det är en häst och inget annat) men eftersom att du är så djupt koncentrerad samtidigt som fantasin flödar i huvudet så inser du inte detta. När din sjubenta häst är färdig springer du till fröken och visar stolt upp ditt mästerverk. Fröken ler och skakar lite på huvudet för sig själv.
Nu är du tjugotre och hittar din låda med allt pyssel från dagis, lekis och lågstadiet mitt i flytten. En limmad pärlplatta ligger mitt i röran med texten "häst" på baksidan. Efter en god stunds vridande och vändande så får du fortfarande inte ihop det till det angivna objektet och plötsligt förstår du din dagisfrökens alltid lika roade leende.
Keadi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar